Ruvare!

Då var milstolpen passerad, så "gravid" som jag är just nu har jag aldrig varit tidigare, det är något värt att fira det!

Av de 11 befruktade äggen var det ett som hade delat sig tillräckligt fint för återföringen idag och de sa att det såg riktigt bra ut och att graviditetschansen på embryot var 43 %, vilket jag tycker låter som rätt bra odds ändå. 7 ägg skulle få ligga kvar och gotta sig lite till för att se om något skulle gå att lägga i frysen senare (de var inte redo för det än) och 3 ägg hade inte klarat sig lika bra och gick inte att använda. Jag hoppas givetvis att något går att frysa ner. Av 11 st trodde jag att fler skulle se fina ut, men jag är glad att det vi fick med oss hem iaf var prima.

Men alla ni som ska göra ET, ni behöver inte vara hälften så kissnödiga som jag varit idag. Jag tog det på fullaste allvar att vara kissnödig vid återföringen (det gör att livmodern blir mer rak, och gör återföringen lättare) så jag var sprängfylld kan man säga. Jag drack två stora glas vatten innan vi åkte och hade en vattenflaska på vägen att sörpla ur. Snart var jag så nödig att smärtan blev nästintill outhärdlig. Själva återföringen av ägget kändes inte och det hela gick ganska snabbt, men herre min gud vad ont det gjorde att ha ett ultraljud pressandes nedåt på magen och samtidigt ett instrument inuti hufsatufsa som pressade uppåt mot min till brädden fyllda och vid det laget mycket onda blåsa.

I alla fall. Nu ruvar jag på ett litet litet embryo av bästa kvalisort och hoppas innerligt att det trivs riktigt bra där inne och inte vill komma ut förrän i november/december någon gång.

Testdag är 9:e mars. Hur får man tiden att gå?