Usch säger jag. Världens mest värdelösa dag har snart passerat. Mitt humör är verkligen inte på topp och jag känner mig konstant ledsen, gråtledsen alltså. Ledsenheten ihop med jobbstressen blir till irritation som blir till mer ledsenhet och precis innan jag klev in genom dörren efter 10 timmars arbete sprutade tårarna som aldrig förr och tog inte slut. På en timme minst. Jamen jag säger ju det, värdelös dag! Är det alla hormonrubbningar upp och ner som vill göra sig påminda nu, alla på en gång, och göra mig till världens hormonkossa?
Utöver det så är det mest tuttarna som vill ha uppmärksamhet, de värker som tusan och spänner och har sig. Jag tycker att de har blivit görstora, men Han verkar inte ett dugg imponerad.. så just den detaljen kan vara placebo. Sedan rinner det ju en del mellan benen, om ni ursäktar informationsutbytet. Av de där progesteron-vaggisarna alltså. Tre gånger per dag ska de upp i härligheten för att sedan sakta, sakta rinna ut igen. Ni vet den där känslan när man får mens? "Oh shit.. ..där kom den." Den varma blöta känslan? Så känner jag typ 234 gånger per dag numera och jag har upptäckt hur det är möjligt att vara trosskyddsnarkoman. Intresseklubben antecknar? Jamen jag tänkte väl att ni skulle tycka att det var välbehövlig info det här.
Det känns förresten som om det var tre veckor och fyra torsdagar sedan vi var på USÖ men när jag räknar på det var det inte ens en vecka sedan. Jag ska alltså vänta en och en halv vecka till innan testdagen är här! My god. Hur gör folk?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar