tisdag 31 juli 2012

Vad är väl en sovmorgon på semestern

Jag undrar om katterna här har fått i uppdrag att börja förbereda mig inför Bos ankomst när det kommer till mornarna numer. Sambon har börjat jobba igen och går upp tidigt, men de nöjer sig inte med honom, oavsett om han ger dem mat och försöker nöja dem. Det är mig de vill åt. Så vid sex-tiden börjar de skrika och ha sig, avgrundsvrål, krokodiltårar, hela kitet. Och de ger sig inte förrän jag går upp och ger dem kärlek, mat och byter blö.. eh, rensar kattlådan. Innan de blir helt nöjda gnäller de en stund till, (framförallt om de ska bajsa, åh detta evinnerliga gnäll om att bajsa, bara gå på lådan direkt istället, kattskrälle!), tills allt är ordnat och de är mätta, nybajsade och blir till freds med livet. Sedan är de redo att "nattas" igen för att sova morgonlur och jag får gå och lägga mig igen och sova lite till. Hm. Tycker ni att katterna har tagit över? Att de bestämmer för mycket över oss andra? Att man ska sluta göra som di säger? Oh my, ni vet inte vad rätt ni har. Men trust me, avgrundsvrål kl 6 på morgonen är inte lätt att ignorera. Man gör vad som helst för att få tyst på eländet just då. Och kanske är det ändå lika bra att börja träna på att gå upp på kommando trots outhärdlig trötthet när någon annan behöver mat, kärlek och få bajsen bortrensad.. Ja?

måndag 30 juli 2012

Blir galen på pulsen

Usch, idag har inte varit någon bra dag. Efter en natt med urusel sömn vaknade jag med hög puls och svimningskänslor. Efter en snabb frukost vid åtta var det bara att gå och lägga sig igen, och jag somnade tack och lov för att sova i några timmar till. Var en aning bättre efteråt, men fortfarande inte bra. Man orkar liksom inte med ett jota när man blir sådär.

Vilopulsen är hög för det mesta nu för tiden, och när hjärtljuden dunkar på som bäst i örat antar jag att den är extra hög. Ett ljud man sannerligen kan bli tokig på. Nu efter ytterligare en vila då pulsen kändes lägre igen och inget dunk i öronen hördes mätte jag vilopulsen till 105 slag per minut, vilket ändå känns ganska högt. Men det jag kan läsa mig till är att högre puls är normalt när man är gravid, så det är förmodligen mest bara obekvämt - inte direkt någon fara. Undrar om det finns något sätt att påverka, mer än med vila? För visst är det tröttsamt med ständigt dunkadunka i skallen och att få svimningskänslor nu och då, men att ligga still och vila 24 timmar om dygnet låter ju i ärlighetens namn inte heller som någon hit.

lördag 28 juli 2012

Så var det dags för v 26 att göra intåg

Nu har jag börjat lägga på mig lite i vikt igen efter att ha legat still flera veckor. Magen har också börjat växa lite igen. Totalt har jag gått upp 8 kg hittills sedan plusset. Det mesta sitter dock på magen, men också på midjan och rumpan, i övrigt har jag inte märkt att jag blivit större. Jag hade hoppats på lite rundare vader på mina annars så spinkiga ben, men det kanske kommer.. ;)

Nu påbörjas vecka 26 och bara 104 dagar kvar till BF. Snart under 100-strecket! Jag har justerat BF-datumet till 10:e nov som vi fick vid ultraljudet, trots att det känns lite knepigt när man ändå vet precis på klockslaget hur länge man varit gravid. Men barnmorskan sa att de räknar alltid efter ultraljudsdatumet ändå, och skit samma det skiljer ju bara ett par dagar från hur vi räknat. Och Bo kommer förstås när han väl behagar att göra det, oavsett vilket datum vi säger åt honom att det är dags.

Det kommer fortfarande över mig ganska ofta, en slags minichock över att jag är gravid. Ni vet en sån där lyckorusning i hela kroppen då livet i nuet kommer ifatt och man tänker på vad det egentligen är som händer. Jamen,  herremingud, att jag har ett barn i magen. En livs levande, sparkande liten pojke, DÄR inne! Tänk att jag är gravid och att vi i och med det att ska få barn, det är ju för bövelen helt sjukt! Då blir jag lite nipprig för en stund och måste klappa lite på våra hittills införskaffade bebiskläder för att sedan bli lite gråtmild på det. Om något skulle hända med Bo nu vet jag inte vad jag skulle ta mig till, så vi ber till högre makter, vilka de än må vara, att allt fortsätter gå så fint så.


fredag 27 juli 2012

Måtte hösten bli kall i år

Nu är vi hemkomna från landet igen och jag har haft en shoppingtur på stan idag, vilket fogarna inte blev görglada över. Inte plånboken heller kanske, men med mig hem fick jag både kläder till Bo och mig själv så vi är i alla fall mycket nöjda, han och jag.

Senaste dagarna har sommarvärmen kommit tillbaka, solen har gassat och luften har varit varm långt in på natten. Och då inser jag plötsligt att jag nog har haft en väldig tur med vädret den här sommaren ändå. För i sommarvärmen blir jag som en strandad sjöko, stånkar och pustar och blir klumpig och svettas och kan knappt andas eller röra mig och allt blir SÅ jäkla jobbigt. Att skifta läge från liggande till sittande i soffan är som ett maratonlopp, och hela jag är en levande masugn. Igår fick jag svalka mig med en blöt handduk emellanåt och ta en kalldusch innan sänggående för att ens överleva dygnet. De som går höggravida en hel sommar har det inte lätt kan jag tro. Så jag är ledsen alla sena semesterfirare och soldyrkare där ute, men jag har just gjort en beställning på en underbart kylig augusti.

måndag 23 juli 2012

Svensk sommar FTW

Apropå hösten så verkar den bestämt vara på besök idag. Heldagsregn, kallt, grått och blåsigt. Katterna är besvikna på vädret och tycker att blött gräs inte är någon höjdare att strutta runt i, så de håller sig inne och är rastlösa. Ungefär var femte minut vill de ut och kolla om solen kommit, för att inse det motsatta och besviket lunka in igen. Även för min egen del får det bli lite mindre grönbete och frisk luft idag och lite mer soffhäng. Jag ska fortsätta på babyfilten jag håller på att virka till Bo och lyssna på ljudboken under tiden. Semester som semester, visst är livet på landet lite tråkigare i heldagsregn, men avslappningen blir ju minst sagt maximal.


söndag 22 juli 2012

Lite lantisluft innan hösten slår till

Jag, katterna och Bo har tagit vår tillflykt till sommarstugan för några dagar. Lite grönbete och frisk luft.  Två veckor kvar av semestern och sedan drar jobbet igång igen. Än känner jag mig inte redo så jag hoppas att två veckor räcker för att råda bot på det. Sista tiden av semestern brukar jag gå igång på att shoppa snygga höstkläder, ny jacka och skor, kanske ny jobbalmanacka, snygga pennor och annat krafs för att sedan börja känna mig supertaggad inför hösten och jobbet. Ungefär på samma sätt som i småskolan då varje nytt läsår kändes spännande och kul, framförallt eftersom det invigdes med sprillans ny ryggsäck som man var så stolt över och nytt pennskrin med coola pennor och fräsiga sudd. Traditionerna är sig lika, möjligtvis med viss modifikation i tycke och smak. Jag väntar nu ett paket på posten med lite höstkläder, som för att piffa upp starten av slutet på sommaren, och bli lite sugen på det där med kyligt väder, röda löv - och jobb. Sjukt att förbereda sig så redan i mitten av sommarsemestern, men på något sätt är den ju det den är tillför - att tagga sig själv på nytt att orka ett år till.

Som den här gången visserligen inte blir ett år till. Utan bara några månader innan det är dags att gå hem igen. Sjukt konstigt känns det. Härom natten när jag skulle sova slog det mig att det snart ska stå en spjälsäng alldeles bredvid sängen med en liten bebis i som jag ska hålla koll på. Det gick en ilning genom kroppen. Herregud, är allt det här på riktigt?! Det känns ibland svårt att förstå. Att det snart, om allt går bra, finns en liten bebis i vårt hem, som vi ska ta hand om. Som vi är föräldrar till. Overkligt. Samma ilning gick igenom mig när vi var barnvakt åt vår guddotter häromdagen och min sambo bar henne och hon lutade sitt huvud mot hans axel för att gosa. Det kom över mig att den bilden snart kommer att finnas hemma hos oss, med vårt eget barns huvud lutad mot hans axel. Det känns helt sjukt konstigt. På ett bra sätt alltså, bara så ofantligt overkligt. Jag antar att alla som väntar sitt första barn förstår hur jag menar.. Och de som har kämpat extra länge känner kanske igen overklighetskänslan ännu mer.

Dagens mage v. 24+1


torsdag 19 juli 2012

Gammeltanta

Trots att jag inte växer något nämnvärt varken enligt vågen eller om magmåttet just nu så börjar alltfler gravidkrämpor göra sig påminda. Värst är nog andfåddheten. Det räcker med att gå upp för en trappa eller liten backe så blir jag andfådd. Ibland kan jag bli tungandad även när jag bara sitter i soffan, som om lungorna inte riktigt får plats att ta in all luft de behöver. Sedan är det de förbannade hjärtslagen jag hör i öronen för jämnan. Det påminner om när jag blev sjukskriven i våras pga stress och hade lite högt blodtryck, och därför gillar jag inte känslan nu. Emellanåt blir jag alldeles svimfärdig och måste sätta mig ner och dricka något. Allt det där beror kanske på den ökade blodmängden som kroppen kämpar med. Det är ju förståeligt. Skönt att blodproverna igår trots det visade bra värden på såväl järn och socker, och trycket var fint det med. Sedan är man givetvis mycket stelare i kroppen nu, inte lika vig. Och foglossningen kommer som ett brev på posten om jag går och plockar för mycket. Och det börjar redan bli ansträngande att sätta på sig skorna, haha. Emellanåt känner jag mig mer som en flåsande gammal tant med ledgångsreumatism än en ung frisk tjej med bebis i magen.. ;)

Jag tycker dock fortfarande att graviditeten är fantastisk och förundras över allt kroppen går igenom, och det är väl för att jag hittills välsignats med att må så otroligt bra, men jag förstår att när jag nu närmar mig tredje trimestern har jag en tuffare period att vänta. Jag ska ändå vara glad att jag inte haft det så besvärligt som så många andra, med konstant illamående från första dagen.. Jag har varit lyckligt lottad så. Eller så kanske jag får min beskärda del av krämpor nu i slutet istället.. ;)

onsdag 18 juli 2012

Oönskad stillhet

Lille Bo har varit oroväckande lugn de senaste dagarna, från att ha sparkats flera gånger om dagen till nästan inget alls. Igår kväll blev jag ganska orolig över stillheten, för han brukar greja som mest om kvällarna, så jag testade att dricka ett glas kallt vatten och låg på sidan en stund. Då kände jag av honom en sväng och tänkte att det nog inte var någon fara, men så i morse var det helt stilla igen. Jag ringde till barnmorskan och vi fick komma dit idag för att lyssna på hjärtljuden, som tack och lov lät som en hel häst i full galopp. Så allt verkade ok. Han har sedan dess varit fortsatt lugn och har inte gjort mycket väsen av sig, och jag hoppas att det inte betyder så mycket eftersom hjärtat lät fint.. Men jag skulle givetvis känna mig mycket tryggare om han hörde av sig med jämna mellanrum. Skitonge till att oroa en stackars mamma så.

söndag 15 juli 2012

Dagens mest praktiska möbel:

Det inbyggda avlastningsbordet. Kommer att användas flitigt framöver.




onsdag 11 juli 2012

Lyckosparkar, v.23

Nu är vi inne i vecka 23, och det mesta är sig likt från närmsta veckorna som gått. Jag har inte gått upp något mer i vikt de senaste 4-5 veckorna (men de 7 kilo jag gått upp sedan plusset räcker gott och väl, ett tag till ;)) och magen har i princip stannat i växten. Jag blev ju så ofantligt stor redan i vecka 15, och jag tänkte då att det här slutar aldrig väl. Men det jämnar väl ut sig, för nu är jag i princip lika stor som väninnan som ligger fyra veckor efter mig i tid. Nåväl, jag ska inte klaga. Det gör mig verkligen ingenting om jag inte blir stor som ett hus, så länge lille skrutt där inne växer som han ska. Och det får vi väl innerligt hoppas att han gör trots att jag har stannat i växten.

Idag har vi köpt tvättmaskin till lägenheten (att springa till tvättstugan fyra gånger i veckan med en spädis kändes inte som en hit). Så nu har vi snart ett komplett hem för att klara familjelivet, haha. Gravidförsäkring har fixats och hälsodeklarationen är ifylld och klar, skönt att ha det gjort. Ni vet, ifall.

Varje dag som går känner jag noga efter sparkar. Lille Bo rör sig aktivt främst på morgonen och kvällen, och ibland hinner jag bli lite orolig däremellan när det dröjer. Det är alltid en lättnad när man väl känner honom igen och för varje gång blir jag ännu lyckligare, ännu ett steg närmre målet :)

I övrigt så rullar semestern på, utan sensationellt väder förstås, men ledigheten är ovärderlig ändå. Att lösa korsord ihop med Honom, ta en dagstur med bilen någonstans där vi aldrig förut varit, åka till stugan, ligga och lata sig på balkongen, det är livet det också. Vi får passa på, det blir (förhoppningsvis) sista sommaren på länge med frihet att lata sig så.. ;)




                                         Vecka 23
Ett 23 vecor gammalt foster som är 28 centimeter långt.Livmodern når nu strax över naveln. Fostret väger runt 550 gram och är 28 centimeter långt.
Sedan någon tid finns det mekonium, den första grönsvarta avföringen, i tarmen. Det händer att fostret bajsar redan innan det föds, då färgas fostervattnet grönt av avföringen.
Fostret rör sig mycket, speciellt på kvällarna kan det vara mycket gymnastik i magen. Många kvinnor tycker det känns bra, men några upplever det som obehagligt. 
(Från 1177.se)

fredag 6 juli 2012

När det som inte får hända händer

Jag följer en hel del andra bloggar om IVF-tjejer. En utav dessa har varit gravid lika länge som mig, vi hade insättning någon dag efter varandra bara. Idag berättade hon att de varit hos gynakuten och att de inte längre kunde se något hjärta slå. Åh, gud låt det vara ett misstag. Mer än halva graviditeten. Det borde inte få hända. Det borde fan inte få hända. Jag är så otroligt ledsen och tårarna rinner. Det berörde mig något enormt. Kanske för att vi följts åt från början, kanske för att vi hela tiden varit i samma läge, samma processer. Och givetvis för att det lika gärna kunde varit jag som förlorade det jag har i magen. Jag kan inte veta hur det känns att gå igenom. Men jag kan förstå att sorgen är oändligt djup. Att allt blir nattsvart och tiden stannar till. Helt plötsligt kom det över mig hur jävla skört allt är, hur orättvist livet är. Ta för guds skull ingenting för givet. Och det är vad jag gjort senaste veckorna. Tagit för givet. Att en bebis i vinter är en självklarhet. Framöver ska jag vara evigt tacksam för varje enskild dag som gått förbi utan att något hänt. För man vet aldrig.

Det finns inget man kan säga för att trösta eller stärka. Men jag låter mina tankar gå till dig Libra. Jag är så oerhört ledsen.

torsdag 5 juli 2012

Sommar, sommar, sommar..


Idag har vi varit i sommarstugan och lapat sol. Katterna har sprungit vind för våg och levt loppan. Ena kattstackarn som är ljus och tunnpälsad brände sina små öron trots solskyddsfaktor, och den andra katten ville tugga lite på en geting vid ett getingbo, och fick resten av getingsläkten på sig. Lite osmart. Men det gick bra. Nu sover båda två som klubbade sälar. Lantisluft för två stadskatter är överväldigande. Själv fick jag en energiboost av solen och gräset mellan tårna och sjöluften och skogen och kvittret och jordgubbar ur landet och allt däremellan. Svensk sommar är freaking fantastisk när den väl uppstår!

Och apropå att leva loppen, så är Lille Bo väldigt aktiv nu (framförallt på kvällarna) och jag känner sparkar i nästan hela kulan när han snurrar runt och håller på. Dessutom börjar sparkarna synas utanpå magen när han är igång som mest. Plötsligt buktar det ut ett litet hörn ur magen under någon sekund, och det är så sjukt häftigt.. :) 


tisdag 3 juli 2012

Vrålåk x 2

Idag har solen strålat från en klarblå himmel (äntligen!) och jag har spenderat större delen av dagen utomhus, i skogen, i solen, vid sjön. Underbart. Officiellt dag två av semestern, och det känns som om jag redan varit hemma länge.

I morgon ska vi eventuellt få hämta vår nya bil, vilket ska bli fantastiskt skönt. Det var nödvändigt med ny bil, inte bara för att kombi är mer praktiskt med barnvagn, utan också för att skruttbilen vi har idag går sönder lite grann för var dag som går och borde snart vara obrukbar. Airbagsluckan på passagerarsidan har börjat bukta ut oroväckande mycket och jag är rent orolig att den närsomhelst i minsta väggupp ska boxa till mig i fejjan. Och det kommer bli obeskrivligt lyxigt att få såväl fungerande AC som centrallås igen. Att byta upp sig från en -98 till en -11 är lyxigt på alla plan förstås. Nu är jag inte världens mest biltokiga kvinna, men för Honom blir det extra skoj med en ny leksak, så jag hoppas att han blir nöjd med köpet.

Och apropå fordon så går vi i väntans tider på att Emmaljunga ska komma igång med sin produktion igen så att vi kan beställa en kärra. Vi har bestämt oss för en Emmaljunga Nitro City, men har inte känt någon vidare brådska och därför inte gjort slag i saken ännu. Det känns skönt att ha bestämt sig, och slippa våndas över det där något mer. Efter att ha kört, tittat, känt, klämt på en hel del vagnar, läst tester och jämfört priser så föll lotten på den och jag känner mig nöjd. Hoppas Lille Bo också blir nöjd.



söndag 1 juli 2012

Och så lite shopping igen


Idag har både foglossningen och halsbrännan varit och hälsat på. Men med soffhäng och Novalucol mår jag rätt fint ändå. Lille Bo har fått sig lite nytillskott i garderoben idag igen, jamen herregud så mycket gulligt till små människobarn det finns på denna jord! Visserligen är utbudet än lite finare och större till babyflickor (till pojkar är det mest grälla färger och tryck på ALLT), men visst finns det en del fint till pojke också. Sambon har helt fastnat för små ulliga overaller med små öron på huvorna, och därmed är Bo en liten tigerdräkt rikare, hehe. Och visst får jag väl hålla med, som den här mössan med öron är ju nästan för söt för att titta på. Herregud, tänk när det dessutom finns en unge där i! Det blir grejer det.