Dåså

Röda väntrummet en tisdagseftermiddag

Idag var jag iväg på återbesök och undersökning för att se om sprayen jobbat tillräckligt. Det visade sig vara dags att gå vidare med sprutorna nu. Oh my! Fast jag börjar inte med dem idag, utan först på torsdag (och det är ju i princip detsamma som nu). 

I alla fall, eftersom sprutstarten är planerad så gick vi igenom hela det här sprutförfarandet igen. Jag fick prova att blanda vätskan och fylla en spruta. Och sedan skulle jag provsticka mig i magen. Jag var alldeles skakig på hand och när jag satt där med den skakande nålen mot magen började jag gråta, bara sådär. Typiskt också. Ja det var ju himla fånigt och jag vet inte varför, men nu var det så det var. Sköterskorna sa att om jag inte ville sticka mig så var det ju bara att låta Honom göra det. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det är ju tyvärr inte så "bara" det, och sa mellan tårarna att jag måste nog klara detta själv. Ta dig i kragen, kvinna. Och så gjorde jag det. Jag knep tag i en fläskvolang på magen och stack in den. Och vet ni vad? Det KÄNDES ju för farao inte. Alltså. Jag blev så paff där mitt i gråten att jag började skratta, och kände mig görlöjlig. Vad i hela hälsningland var det jag stressat upp mig så över? Tjoff sa det så var nålen inne, kändes inte, och tjoff så var den ute, och jag gjorde det själv.

Nu ser närmsta planen ut så här:

- 9/2 Sprutstart, halverad spraydos

- 13/2 Blodprov
- 15/2 Blodprov
- 17/2 Ultraljud

- ev. v. 8 - Örebro

Spraydag 26

IVF 1