Den här väntan. Förhoppningarna. Tänk om. Tänk om inte. Osv. Gud vad det är långtråkigt. Och på dåligt humör har jag blivit också. Jag vet inte om det är progesteronet eller något annat, men jag är snäsig mot andra.. och just snäsig brukar varken ingå i min vokabulär eller personlighet vanligtvis.
Det känns inget speciellt i kroppen. Ibland hugger det till i någon äggstock. Ibland moler det lite som mensvärk (och då hinner jag bli orolig, "är det redan över?"). Men annars ingenting. Man känner efter, undrar, önskar, hoppas. Men jag vågar inte tro.
Jag undrar hur jag skulle reagera om mensen kom nu. Skulle jag grina för kung och fosterland i flera dygn? Skulle jag "bara" bli besviken på samma sätt som alla andra gånger, och mest tänka "jaha det var det försöket det."? Skulle jag vara redo för nytt IVF-försök direkt, eller vilja vänta?
Jag vågar liksom inte släppa greppet och våga tro för mycket. Jag vill behålla viss realism och tänka att det kan gå, men det kan också gå åt helvete. Det känns som så, att om jag inte förväntar mig något, blir besvikelsen just besvikelse och inte depression, tre dygns grinande eller något i det stuket. Om jag redan nu skulle tänka att jag är gravid, planera för barnafödsel i november, fundera ut ett eller flera namn, undra vilken vagn vi ska köpa, hur barnrummet ska se ut - då blir det ju psykiskt sett att lika med missfall om mensen kommer. Inte bara ett misslyckat försök, utan förlusten av ett barn. Det går inte.
Men hur får man tiden att gå utan att börja fundera för mycket? Att klara av att tänka att det här är som vilket försök som helst, att jag just nu egentligen ska vara lika ovetande som alla andra gånger om det tar sig eller inte. Att jag istället väntar mig mens, men om den uteblir är det jackpott.
Du sätter ord på rätt mycket tankar du med! :)
SvaraRaderaJag funderar precis som du.
Det är så himla svårt.
Å ena sidan känner jag att jag måste våga tro, annars skulle det vara så meningslöst det här.
Men å andra sidan är det som ett lotteri det här. Det handlar inte om hur många försök man har gjort, folk plussar på första och folk plussar på femte. Det handlar inte om hur embryot ser ut, det är bara siffror. Procentuell chans. Tjena.
Så ja.
Jag har inga kloka svar.
Jag försöker sysselsätta mig... och förbereda mig på båda resultateten.
Kram
Ja visst är det ett lotteri, det mest långdragna lotteri jag varit med om! Man har ju väldigt lång tid på sig inför varje lottdragning att slitas mellan hopp och förtvivlan om man säger så..
Radera