lördag 30 oktober 2010

How about Melker?

Jag kan inte låta bli att tänka på namn. Och barnrum. Och vagn och kläder och gosedjur och hela faderullan tjoho. Man SKA ju inte göra det förrän man har den där lilla knodden i magen och det har gått så lång tid att chansen är överhängande att knodden även tänker titta ut en vacker dag. Men jag kan inte hjälpa det.

Det hjälper ju inte att i stort sett alla vi känner i vår ålder precis har fått barn alternativt är höggravida. Till och med min äldsta syster som börjar närma sig de 40 är gravid, med sitt fjärde barn. Jag vill inte vara missunnsam, vill inte vara avundsjuk. Men när jag säger att det värker i mig av längtan när jag ser andra gulla med sina dockor, så är det egentligen avundsjukan som gör ont.

fredag 29 oktober 2010

Tålamod? Javisst.

När vi bestämde oss för att skaffa barn trodde jag att det skulle bli så enkelt. Vi lyckades pricka in vårt nu-är-vi-redo-för-barn-snack precis när jag skulle ha ägglossning och parade oss som vilda kaniner redan en kvart efter att vi bestämt oss (och den kvarten bestod av att jag lycko-bölade över att jag skulle få bli mamma jag också).

Jag trodde då att det skulle vara så enkelt. Att det är klart att om man skjuter in ett gäng simmare i hufsatufsa och där finns ett ägg, ja då blir det ju en bebbe av det hela. Jag förväntade mig att bli gravid efter första försöket med sex-varje-dag-en-hel-vecka. Det blev jag ju såklart inte. Och inte andra gången heller.

Jag har mina misstankar om att ägglossningen helt hoppat över sin tur, några gånger på rad för mycket för att det ska kännas okej. Jag vill ju bli gravid NU.

torsdag 28 oktober 2010

Vi drömmer om att bli tre

Det är nästan precis sju år sedan vi träffades. Kärlek vid första ögonkastet och så. Några flyttar, studier, jobb och bolån senare känner vi oss redo. Vi vill bli en familj, en riktig familj. En sån med barn i. (Vi har visserligen två barn sedan tidigare, men de är pälsklädda och lite annorlunda än det barn vi önskar oss nu.)

Vi har börjat träna lite. Tredje gången gillt är förhoppningen. Nu är det bara att vänta. Om två veckor vet jag om det blev något den här gången. Håll tummar och tår!