När det som inte får hända händer

Jag följer en hel del andra bloggar om IVF-tjejer. En utav dessa har varit gravid lika länge som mig, vi hade insättning någon dag efter varandra bara. Idag berättade hon att de varit hos gynakuten och att de inte längre kunde se något hjärta slå. Åh, gud låt det vara ett misstag. Mer än halva graviditeten. Det borde inte få hända. Det borde fan inte få hända. Jag är så otroligt ledsen och tårarna rinner. Det berörde mig något enormt. Kanske för att vi följts åt från början, kanske för att vi hela tiden varit i samma läge, samma processer. Och givetvis för att det lika gärna kunde varit jag som förlorade det jag har i magen. Jag kan inte veta hur det känns att gå igenom. Men jag kan förstå att sorgen är oändligt djup. Att allt blir nattsvart och tiden stannar till. Helt plötsligt kom det över mig hur jävla skört allt är, hur orättvist livet är. Ta för guds skull ingenting för givet. Och det är vad jag gjort senaste veckorna. Tagit för givet. Att en bebis i vinter är en självklarhet. Framöver ska jag vara evigt tacksam för varje enskild dag som gått förbi utan att något hänt. För man vet aldrig.

Det finns inget man kan säga för att trösta eller stärka. Men jag låter mina tankar gå till dig Libra. Jag är så oerhört ledsen.