Trots att jag inte växer något nämnvärt varken enligt vågen eller om magmåttet just nu så börjar alltfler gravidkrämpor göra sig påminda. Värst är nog andfåddheten. Det räcker med att gå upp för en trappa eller liten backe så blir jag andfådd. Ibland kan jag bli tungandad även när jag bara sitter i soffan, som om lungorna inte riktigt får plats att ta in all luft de behöver. Sedan är det de förbannade hjärtslagen jag hör i öronen för jämnan. Det påminner om när jag blev sjukskriven i våras pga stress och hade lite högt blodtryck, och därför gillar jag inte känslan nu. Emellanåt blir jag alldeles svimfärdig och måste sätta mig ner och dricka något. Allt det där beror kanske på den ökade blodmängden som kroppen kämpar med. Det är ju förståeligt. Skönt att blodproverna igår trots det visade bra värden på såväl järn och socker, och trycket var fint det med. Sedan är man givetvis mycket stelare i kroppen nu, inte lika vig. Och foglossningen kommer som ett brev på posten om jag går och plockar för mycket. Och det börjar redan bli ansträngande att sätta på sig skorna, haha. Emellanåt känner jag mig mer som en flåsande gammal tant med ledgångsreumatism än en ung frisk tjej med bebis i magen.. ;)
Jag tycker dock fortfarande att graviditeten är fantastisk och förundras över allt kroppen går igenom, och det är väl för att jag hittills välsignats med att må så otroligt bra, men jag förstår att när jag nu närmar mig tredje trimestern har jag en tuffare period att vänta. Jag ska ändå vara glad att jag inte haft det så besvärligt som så många andra, med konstant illamående från första dagen.. Jag har varit lyckligt lottad så. Eller så kanske jag får min beskärda del av krämpor nu i slutet istället.. ;)
Haha, gud vad jag känner igen mig! Men jag är bara i v 16! Men andfådd blir jag för ingenting, o kan också få hjärtklappning utan anledning. Hittills har jag ju också mått väldigt bra.. Men man vet ju aldrig vad som väntar. ;-) jag har ju mer än halva tiden kvar. :-) kram!
SvaraRadera