De där man får när man får barn

Vet ni vad? Idag ska jag unna mig alldeles egen tid - hos frisören! Det är så att jag ryser av välbehag vid bara tanken! Att någon annan helhjärtat ska ägna sig åt mig i ett par timmar, och feja och greja och göra mig snygg! Oh my så fint det ska bli. Och jag ska bara sitta där och må gött med en kaffe i handen, utan att lystra efter bebis som möjligtvis vaknat. Blunda och njuta av hårbottenmassage och läsa skvallerblaskor som aldrig förr medan hårfärgen verkar.

Men om jag känner mig själv rätt kommer pulsen gå i hundratjugo och jag kommer vara superstressad från det att jag lämnar lägenheten tills jag är tillbaka igen och skicka tusen sms till sambon under tiden och fråga hur det går.. Det blir nämligen första gången han är själv med Bo så länge (och med länge menar jag typ 3 timmar, inte tio år). Givetvis kommer det gå hur bra som helst, det är ju inte direkt så att de aldrig har träffats förut liksom. Men mammanerverna, ni vet. Mammanerverna. De är som de är.