Jomen visst. Den lille talibanen ville ju inte somna till igår kväll heller. Efter två timmars konstant skrikande slocknade han tillslut i min famn när klockan precis slagit elva. Under natten har han vaknat otaliga gånger, första gången redan vid tolv, skrikit en hel del och varit oerhört svår att söva igen. Men i natt tyckte jag däremot inte att det verkade som magknip ändå, för han knep liksom inget med överkroppen, sparkade inte med benen, och såg ganska lugn ut i ansiktet trots gallskriken. När han får ont grimaserarar han liksom med varenda ansiktsmuskel. Han mest bara verkade så överjäkla övertrött att han inte visste vart han skulle ta vägen, stackarn. Men varför då inte stanna kvar i drömmarnas land när han väl hamnat där, kan man undra.
Och när inga av de gamla skottsäkra knepen längre fungerar för att få honom att somna, känner man hur svettpärlorna börjar frodas i pannan, man ber en stilla bön till högre makter om nåd och grannarna om ursäkt, samtidigt som man försöker uppfinna nya insomningsmetoder. "Om jag vaggar så här, och nynnar så här, funkar det? Inte? Om jag vaggar lite mer höger-upp och vänster-ner? Om jag nynnar i a-moll? I c-dur? Om jag stampar lite med högerfoten, gungar lite med höfterna, buffar i blöjbaken med vänster hand, håller i nappen med andra handen, pussar lite på äppelkinden, och samtidigt sjunger nationalsången, somnar du då?"
Jag inser plötsligt hur bortskämd jag varit med en bebis som tidigare utan värre ljud somnat om efter varje amning och blöjbyte om nätterna. Om det nu är slut med den lyxen tackar och bockar jag så ödmjukast för senaste månadens ändå ganska fina sömn och säger; Hej påsar under ögonen!
Klart jag hänger på!
SvaraRadera:)
Kram!
Kul! :)
RaderaDe första veckorna var lättsam med Elis kommer jag ihåg, för då var det bara äta, sova, bajsa :) Sen blev det ett antal vakna timmar. Men oftast gick det få tyst på honom så länge man rörde sig, att stå och vagga i famnen gick bra - men inte sätta sig för då skrek han! Att vagga i Vagnen gick ibland, vagga i vaggan bredvid sängen i timtals gick så länge man inte slutade så man lärde sig att vagga halvsovandes :) Ibland fick han sova i babyskyddet, ibland gick jag med barnvagnen i 2 mil på grusvägen mitt i natten i spöregn innan han somnade. Det enda vi aldrig gjorde var att sätta oss i bilen och åka, men man har ju hört andra som gjort det! Hoppas det är tillfälligt för er, annars är det bara att ladda med heltäckande smink för de där påsarna ;)
SvaraRaderaJa, de kan tydligen vara kräsna de små liven.. ;) Här är det just det med att gå runt och vagga som inte längre funkar, men givetvis får man inte heller sitta.. Kanske behöver lära mig flyga för att göra honom nöjd.
RaderaBarnvagnspromenader somnar han alltid av, nästan direkt man börjar gå, men vaknar tyvärr alltid när vi kommer hem igen. Vi bor ju i lägenhet, och när man lyfter ur insatsen till vagnen och bär upp vaknar han av det.. Om jag bara kunde sova och gå samtidigt så skulle jag spendera nätterna på gatorna med barnvagnen i högsta hugg ;)