Efter morgonamningen i morse kollade jag på Mia på Grötö på TV4play (eftersom bebis bestämmer huruvida man får se saker och ting när det väl sänds på tv). Åh vad jag gillar Mia. Och vilket himla trevligt program. Men hursomhelst. Lilleman satt under tiden i min famn och knep och tog i och bajsade på i sin lilla blöja med mina glada hejarop som stöttning. "Sååå ja. Ut mä't bara. Ta i du. Braaa. Oj vilken fin prutt." Ni vet, sådär som människor bara gör mot varandra om den ena är en liten liten spädgris och den andra dess förälder, typ.
När han stånkat färdigt och vi gick iväg för att byta blöja kände jag att kläderna kändes fuktiga och insåg att blöjan läckt. Det gör de mest hela tiden tycker jag. I alla fall liberoblöjorna. När jag la honom på skötbordet och tog av honom byxorna såg jag att hela byxlinningen var ljust bajsfärgad. Skit också. När jag knäppte upp bodyn i grenen och började mecka av blöjan insåg jag att hela ryggen var full i bajs. Han hade liksom bajsat uppåt. Nästan inget fanns i själva blöjan. Men säkert en hel liter i bodyn. Och här någonstans stannade jag upp och började fundera hur i hellskotta jag skulle få av honom kläderna utan att få hela ungen full i bajs. Han bara låg där och flinade åt mig som om allt var med flit. Det var det säkert också. Jag fick göra en slags barriär med tvättlappar mellan bajset och barnet innan jag drog bodyn över huvudet. Det lyckades rätt ok ändå, för det kom iaf inget bajs i håret.
Jag tog med mig bajsbarnet till badrummet och tvättade honom över handfatet, han var gul över hela ryggen, rumpan, benen, armarna. Jag har aldrig sett så mycket bajs på en barnkropp och samtidigt så lite bajs i blöjjävel. Precis innan jag skulle lägga tillbaka honom på skötbordet igen bestämde han sig för att som pricken över i:et slå en liten drill och kissade ner min morgonrock.
Nästa bajsblöja bara en halvtimme senare gick något smidigare, där höll sig bajset inom sina gränser, tack och lov. Men under de sekunder det tog när jag vek ihop den gamla blöjan och tog fram en ny, passade den lille talibanen på att skicka en fin stråle bebiskiss ut över skötbordet och ner på golvet, med ett mycket nöjt leende på läpparna. Jag visste väl att det var med flit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar