måndag 10 december 2012

Tandlösa leenden

Nu har vår fina lilla prins börjat le medvetna leenden, och inte visste man hur fina leenden kunde vara innan man sett dem för första gången på sitt eget barn. Tandlöst och härligt, och man blir innerligt lycklig varje gång. Speciellt vid de tillfällena när man ammar och möter hans blick och han spricker upp i solsken med tutten i mun och mjölk i mungiporna. Jäkla goa skitonge!

Jag har fortfarande lite svårt att koppla att det där lilla livet fanns i min mage för drygt fyra veckor sedan. Man hamnar ju i bebisbubblan direkt och all fokus hamnar på att man själv och bebisen ska överleva här och nu. Jag inser att jag ännu inte riktigt fått distans till att jag faktiskt fött ett barn, att jag har en son. En son som förhoppningsvis kommer att finnas för resten av mitt liv. Det är så stort, men jag har nog inte fattat det riktigt än.

6 kommentarer:

  1. Jag läste någonstans att första leendet har en stor betydelse rent biologiskt, att när föräldrarna börjar bli slutkörda så kommer leendet, och då orkar man ert tag till och banden stärks barn och föräldrar imellan. Och tänk att det börjar så tidigt, efter bara ett par veckor, det är fascinerande!

    Det tog jättelänge innan jag tänkte på mig själv som mamma, det var så overkligt att vara MAMMA. Det bästa som finns :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kan nog ligga något i det där, det är ju som att man först då förstår att det är en liten människa (och inte bara ett mjölkdrickande bihang ;) ) man har där i sina armar när man får ögonkontakt och den lille brister ut i ett leende. :) Helt underbart!

      Radera
  2. Jag kan förstår att det tar tid, på ett sätt har jag nog knappt fattat att jag faktiskt har en bebis i magen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tog lång tid innan jag fattade det jag heller! Och i slutet, när det bara var ett par veckor kvar och man såg andra nyfödda bebisar, så var det så otroligt svårt att koppla att det där som fanns i magen på en själv såg likadant ut, med alla fingrar och tår, små perfekta öron, naglar, hår, ögonfransar.. Det kändes otroligt overkligt att det verkligen fanns en liten liten färdigbakad människa i magen. :)

      Radera
  3. Det låter helt underbart! :-)

    Hoppas du börjar bli bättre också! KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :) Det blir bättre och bättre, även om jag fortfarande har ont ibland. Ska ringa och rådfråga om när det är dags för efterkontroll. Kram!

      Radera