God jul!

Så var Alfreds första julafton över. Och tänk att det blev en jul med en bebis på armen tillslut ändå! Det här skrev jag för exakt två år sedan, 25:e december 2010. Önskan jag hade då slog inte in till 2011, men efter ännu ett år så. Han klarade visserligen inte att riva sina julklappspapper själv, men han fanns med! Jag skulle inte vilja spola tillbaka tiden till då för två år sedan, då jag fortfarande var ovetande om den hårda vägen fram tills idag. Men tänk att vi äntligen är här, just nu - med den finaste bebisen i världen!

Under gårdagen, som firades hos mina föräldrar med närmsta familjen, sov Alfred mest hela tiden trots att hans sex kusiner i varierande åldrar lekte hela havet stormar precis intill. Det var fullt ös med andra ord, men Alfred tog både kusinerna och jultomten med ro. Av tomten fick han bl.a. ett babygym att sällskapa sig i. Och så nöjd han (och jag) blev! Han ligger där och pratar friskt och hjärtligt med en flygande gris, anka, kossa och häst. När han blir lite tung på ögonlocken tar han sig en tupplur, för att sedan slå upp sina blå och åter tjöta lite med sina nya kompisar. Bästa barnvakten på länge.

Nu längtar jag till jularna framöver, när Alfred blir lite mer medveten av sig, och åh vad jag ska proppa honom full med jultraditioner! Baka pepparkakor, koka kola, klä julgranen, lyssna på stilla natt, tokäta lussebullar, jamen ni vet - ALLT det där. Eftersom jag är en juljunkie av finaste kvalisort medan min käre andre hälft är lika intresserad av julen som börsnotiserna i DN, så lägger jag allt mitt hopp till att Alfred kan uppfostras till att älska julen precis som jag. Och jag ska göra mitt bästa!