När det känns som att genomgå en mindre förlossning vid varje toabesök då nr 2 är aktuellt, så blir man lite ynklig när man börjar känna att nöden inte längre har någon lag. Man ser liksom inte fram emot toastunderna. Jag är så hård i magen att det inte är klokt. Så att det ibland känns rent omöjligt att få ut skiten, att jag gör mig redo att ge upp liksom. Och ont gör det, så in i helvete, för det känns som om man ska gå sönder på både bredden och tvären. När jag sitter där i vånda över smärtorna med svettpärlor i pannan och försöker fokusera på något snedfogat klinkershörn önskar jag så innerligt att jag hade en liten lustgasinrättning där i badrummet.
Jag har provat att lassa katrinplommon, men lillen fick väldigt med magknip i samband med det, och jag blev nojig att det var min plommonfrossa som var orsaken (?) så då vågade jag inte ta fler. Eftersom jag aldrig varit hård i magen förut och inte ändrat kosten, så drar jag slutsatsen att jag förlorar ganska mycket vätska av amningen och är alldeles för dålig på att ersätta den. Jag försöker att dricka och dricka och dricka. Men det är förbaskat tråkigt att dricka när man inte är törstig, så man liksom glömmer av det. Eftersom det trots allt är ännu tråkigare att skita så man gråter, så ska jag försöka bättra mig.. Så vi tar väl en halvliter till, och hoppas på bot och bättring.
Åh fy din stackare! Om du vill testa nått naturligt, ta 20 ml matolja (eller vilken olja du vill...utom möjligtvis motorolja;) varje morgon eller om det behövs - varje måltid! Blanda i maten om det är äckligt. Tillför nyttiga fetter oxå till dig och din bröstmjölken. Annars köp laktulos, en del blir dock lite gasiga av den. Annars finns ju bulkmedel men då ska man dricka bra annars blir det bara värre. Huvva :/
SvaraRadera