tisdag 4 december 2012

Levnadstecken från en sliten småbarnsmor

Nu är lille Bo (stackarn är fortfarande namnlös..) tre veckor och ett par dagar gammal. Min lilla fina skrutt. Folk säger att tiden går fort när man har barn, men de här tre veckorna har varit de längsta i mitt liv. Det har varit kämpigt, det ska jag inte hymla om. Nätterna har varit tuffa, och under dagarna har Bo haft som krav att ligga i famnen varje vaken minut. Mat och toabesök har fått prioriteras bort, ibland har jag bara hunnit äta en gång om dagen och kanske är jag på gränsen till förstoppad. Vissa dagar har jag varit ett vrak. Eller framförallt sett ut som ett; med kräk, kiss och bajs över hela mig, håret på ända, oduschad och klädd i samma trasor som i förrgår. Så var livet framförallt i förra veckan, som var den första när sambon jobbade borta några dygn i sträck. Att stå helt utan avlastning som nybliven morsa är en utmaning.

Senaste dagarna har det dock ändrats lite åt det bättre. Bo börjar bli mer och mer nöjd med livet, och lite mer självständig, nu ligger han till och med på en hög filtar här bredvid på golvet, alldeles för sig själv, och är nöjd ändå (!). Och håller till och med på att somna! Själv! Det är en otrolig lättnad att kunna lägga honom ifrån sig utan att panikartade avgrundsvrål drar igång med detsamma. Då får mamman möjlighet att mata katterna, plocka upp alla använda blöjor som ligger högt och lågt, och till och med ta sig en kopp kaffe. I natt sov Bo dessutom ofantligt bra, somnade i spjälsängen (!) vid elva, sov till tre för blöjbyte, somnade fyra igen och sov till sex för lite mat, somnade efter det och sov till nio. Rena lyxnatten!

Nätterna har blivit betydligt bättre sedan vi insåg att min mjölk inte är tillräcklig på kvällarna. Bo kan amma en hel kväll, bara för att bli fly förbannad över att han inte blir mätt = gråt och skrik varvat med amning timme efter timme = en mamma och en bebis i upplösningstillstånd. Nu kompletterar vi med ersättning på flaska precis innan läggdags. Då håller han sig mätt på ett helt annat sätt, och vi slipper sitta vakna om nätterna och kämpa med en amning som inte ger något resultat. En flaska ersättning om kvällen har lett till en mer utvilad mamma och en mer nöjd bebis, så jag hoppas att det är ett vinnande koncept som håller även framöver.


2 kommentarer:

  1. Skönt att se att du lever och att det går åt det bättre hållet! Man förstår att det hette "ligga i barnsäng" förut, för utanför huset tar man sig ju inte! Och snart ger Bo dig sitt första leende och allt är glömt och förlåtet :) Kram till er

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag längtar efter första smilet nu! Det känns inte så långt borta när man pratar med honom och får så intensiv ögonkontakt, men trots min charmoffensiv så låter smilbanden vänta på sig ett tag till verkar det som.. ;)

      Radera