Jag är fortfarande inte återställd i mufflan efter förlossningen. Okej, okej, det har bara gått tre och en halv vecka (och ja - jag avundas djupt de (fåtal?) som är helt återställda efter en vecka, ser likadana ut som innan och sexar redan veckan därpå). Men ändå. Jag har fortfarande ont. Jag får ont av att gå 500 meter, jag får ont av att stå upp längre än 20 minuter, jag får ont om jag sitter i skräddarställning eller anstränger mig för mycket när jag reser mig upp. Jag vet inte hur länge man "brukar" ha ont efter en förlossning. Men nu är jag orolig över att jag drabbats av framfall. Det känns som om något vill ut (på fler ställen än ett) när jag gör nr 2 och när jag hostar eller nyser trycker det på där nere. När jag känner efter så blir jag säker på att det är så, främre slidväggen buktar ut och jag tror att jag har livmoderframfall också.
Alltså, jag trodde det bara var gamla tanter som drabbades av sådant. Tantkomplikationer liksom. Men efter lite googlande verkar det ganska vanligt efter förlossningar också. En del verkar bli någorlunda återställda av sig själv efter ett tag. Men ibland behövs operation. Jag är bara så sjukt orolig (livrädd) för att det ska bli krångligt (omöjligt) att rätta till, att jag ska få bestående problem och att sexlivet ska ta stryk. Jag tackar dock de högre makterna djupt att jag inte har urinläckage också (ta i trä, ta i varenda tall- och granjävel som finns), vilket verkar vara vanligt i samband med framfall. Jag ska ringa och boka en tid hos barnmorskan för efterkontroll så snart möjligt och fram tills dess kämpar jag på med knipövningar så mycket det bara går.
Och om jag någonsin skulle bli gravid igen och råka glömma vad jag lovat mig själv, så hoppas jag att jag läser det här: föd för fanken aldrig vaginalt igen. Det är banne mig inte värt det.
Huvva vad jobbigt! Absolut ingen aning om hur länge "normalt" är för muffen att läka, jag hade turen att vara som vanligt efter en vecka. Men eftersom Bo kom ut med huvudet annorlunda och därför gav dig lite mer skador kanske det tar någon vecka längre? Hoppas inte på framfall :/ knipövningar är ju så jäkla tråkiga oxå ... Men det tog ganska många veckor kommer jag ihåg innan jag kunde hålla urinen. När jag stog eller nös gick det bra men satt jag mig på toa kunde jag inte hålla emot första tiden. Men allt detta kommer ju din barnmorska se, själv var jag aldrig på efterkontrollen (min barnmorska är värdelös) för allt kändes ok ändå. Hoppas det blir bättre snabbt! Kram
SvaraRaderaKänner så väl igen mig i din situation. När jag fick lilla E så hade jag oxå problem med muffen ett bra tag efteråt (läs månader). Livmodertappen kändes som att den skrapade i trosorna (det gjorde den inte) och det var väldigt "trångt" därinne. Nu till det positiva! Det går över! Det blev bättre och bättre och livmodern lixom "klättrade" upp dit den hörde hemma. Det tog som sagt ett par/tre månader samt lite knipövningar (inte regelbundet men när jag kom på det) innan jag kände mig återställd men det gick tillbaka. På min återkoll sa läkaren att min muskulatur var svag men att jag skulle bli återställd och det blev jag. Vill bara ge dig lite hopp och gott mod och även meddela att jag nu väntar barn nummer två och mitt största orosmoln är inte själva förlossningen utan tiden efter då det är jobbigt nog att vara nybliven mamma UTAN att oroa sig över om man nånsin kommer kunna ha sex igen.
SvaraRaderaKram på dig!
Åh tack fina du för lugnande ord! Skönt att höra av någon med samma erfarenheter att det kan gå tillbaka av sig själv, då ska jag hoppas på det och känner mig faktiskt lite bättre till mods. Livet är alltså inte över riktigt än.. ;) Kram!
RaderaP.S Grattis till bebbe nr 2 och lycka till inför förlossningen också!
Ja även min väninna som födde i raketfart och fick opereras och sy 200 stygn säger att hon är återställd, så visst blir det oftast bra igen! Bara man vågar berätta om sina problem och få hjälp, och inte vänta i flera år på att det ska lösa sig själv :)
SvaraRaderaSkönt att höra :) jag har lovat mig själv att vara noga med att få hjälp om det visar sig att man får mer problem än man tänkt sig. Tur att jag har en bra barnmorska också!
RaderaNu kommenterat jag lååångt efter du skrivit detta eftersom jag är "ny" på din blogg och läste ditt inlägg först idag. Precis så där kändes det för mig oxå och som jag googlade framfall.... och oroade mig men... det visade sig att det bara var ärrbildning (blev sydd ganska så mkt) som gjorde ont. Lösningen var ganska enkel min barnmorska "brände bort" (låter värre än det var, kändes ja men var helt klart värt det) ärrbildningen mha lapis penna (tror jag att det heter). Krävdes tre återbesök men sen var smärtan och känslan av att ngt skulle falla ut borta. Så det behöver inte vara framfall även om det känns som det. Håller tummarna för att du ska få känna dig som vanlig igen.
SvaraRadera/Linda
Tack för lite lugnande ord och för att du delar med dig till en orolig själ! :) Jag hoppas det är lika lätt åtgärdat hos mig också. Kram!
Radera