Idag är första dagen ensam hemma med Bo utan min kära andre hälft att förlita mig på. Nu får jag klara mig på egen hand fram till onsdag kväll och det känns nervöst. Dagarna är inga problem, de flyter på ganska fint och Bo sover ganska mycket och äter bra däremellan, och verkar i övrigt ganska nöjd med tillvaron. Det är nätterna som är den riktiga utmaningen för psyket. Förutom de två senaste nätterna då Bo faktiskt sovit riktigt fint med paus för lite mjölk och blöjbyten, har nätterna hittills varit riktigt tuffa eftersom han har en förkärlek till att vara vaken mellan kl ett och fyra, och då vara ganska svår att trösta. Om jag får önska fritt skulle det kännas fint om Bo kan tänka sig att fortsätta sova bra framöver, i alla fall om veckorna. För vaknätter med bebisskrik som får grannarna i kvarteret på andra sidan centrum att vakna är inte bara kalas och party, det vill jag lova.
Det är riktigt jobbigt när bebisen skriker på natten, man orkar liksom inte gå med dom i famnen hur länge som helst. Jag upptäckte att det blev lättare med bärsjal, inte lika tungt för rygg och armar. Sen efter åtta månader med Elis vaken på nätterna gav jag efter och köpte en spjälsängsvaggare...elektrisk med dosa till :) Jag var rädd att han inte skulle kunna somna i en "icke vaggande" säng eller vagn om man vaggade honom till sömns men det gick som bort av sig själv, en dag bestämde han själv att han ville somna utan vaggande. Har även kompisar som älskar sin babysitter med vibrator och gunga, men jag har inte testat själv. Hälsa lille Bo så gott!
SvaraRaderaTack fina du för tips och råd :) hade ingen aning om att elektriska sängvaggare fanns, haha. Vilken lyx ;)
Radera