fredag 7 december 2012

Lärdom: Man ska inte skryta, inte ens i tanken.

Igår förmiddag hade jag tänkt skriva ett lite lagom skrytigt inlägg om min ofantligt duktiga unge, som senaste nätterna (jamen typ tre stycken i alla fall) sovit själv i sin spjälsäng, bara vaknat två ggr per natt och snabbt somnat om och dessutom sover duktigt på dagarna. Att jag liksom lärt mig tolka signalerna, att vi blivit världens team, Bosse och jag. Att allt flyter på, vinden har vänt, livet har återkommit och yada yada. Men det räckte visst med bara tanken på ett sådant stolt inlägg så trädde Murphys lag in och bara ändrade på allt.

Igår var Bo extremt svårsövd under dagen. När han väl slocknade vid halv tre på eftermiddagen så tänkte jag "Yes! Nu sover han minst två timmar, så jag hinner både käka lunch och ta en powernap på soffan! Gött!" Tji fick jag. När potatisen precis kokat klart hörde jag skriet från underjorden (sovrummet) och 30 minuters sömn var allt Bo kunde bjuda på. Efter det slocknade han inget mer. På hela dagen. Och på hela kvällen för den delen. Jag började med diverse nattningsprocedurer redan vid sex-tiden för då såg jag hur ögonlocken började svaja och pupillerna stod i kors. Han var så sjukt trött. Men. Han somnade först vid halv ett på natten. Resan däremellan var lätt frustrerande, kan man med stor underdrift säga.

Vi provade typ allt. Vagga, sjunga vaggvisor, amma, släcka ner, spela speldosa, lägga i spjälsängen själv, lägga i spjälsängen och vaggas av mammas hand, amma, lägga i stora sängen bredvid mamman, gå runt och vagga i famnen, ligga på pappas bröst, amma, ge ersättning, tutte, byta blöja typ 300 gånger, vagga i famnen i sovrummet, i köket, i kontoret, i vardagsrummet, i hallen, på badrummet. INGENTING gav honom ro. Han var så övertrött och förbannad, grät och skrek om vartannat. Ibland tystnade han och blundade till så att mamman och pappan hann tänka "Äntligen!", mest bara för att en minut senare gallskrika igen. När han väl somnade där på natten så tänkte jag att nu måste han vara så utmattad att han sover tills solen går upp, på söndag. Man ska inte tänka så mycket. Han vaknade varje kvart, i flera timmar. Ungefär tills vi gick upp. Man kan väl sammanfatta natten som såhär, mamman fick sig lika mycket sömn som man vanligtvis får under ett maratonlopp.

Idag: Nya tag! Återgå till skrytvardag med sovande, nöjd och glad bebis! Ja?


5 kommentarer:

  1. Åh lilla Bo :) Han tyckte väl att nu började ni få det lite väl bekvämt, bäst att leva lite rövare! Det är ett av livets stora mysterier tycker jag, varför sover inte barnet när det är så uppenbart trött :0

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det ett mysterium? Och när de väl somnar, att de då inte fortsätter sova? Så frustrerande, inte bara för mig, utan för honom också kan man tycka.

      Radera
  2. Det är konstigt det där med att det räcker att ta en lättad suck i tanken så känner barn på sig det och börjar bevisa motsatsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I know! De är lite jävliga på det viset ;)

      Radera
  3. Hej! Grattis till barnet, fantastiskt att det fungerade! Har ni någon form av bärhjälpmedel? Trikåsjal eller ergonomisk sele? Om ni har det, mosa ner det övertrötta barnet där, släck ned och gå runt med bestämda steg. Små pluttisar får då känslan av att ligga i magen och somnar inom en kvart (om de inte är hungriga/har ont).

    SvaraRadera