Tänk om någon utomstående skulle följt alla google-sökningar som jag gjort de senaste två åren. Mitt liv hade inte varit en hemlighet direkt. Google-historiken säger ganska mycket om allt det vi gått igenom (och kanske en del om mitt nervösa jag och möjligtvis också mitt kontrollbehov).
Det började sommaren 2010 med googlande efter tips på hur man snabbast blir gravid, knep och kosttillskott som ökar möjligheterna att bli gravid, zink, folsyra osv. När i månaden ska man pippa för störst chans? Hur ofta?
Efter ett halvår handlade googlingarna mer om ägglossningstester, utebliven ägglossning, orsaker till varför man inte blir gravid direkt.
Snart handlade det om ofrivillig barnlöshet. Något är fel på oss, men vad? Varför blir vi inte gravida? När ska man kontakta barnmorska? När får man hjälp? Behöver vi hjälp?
Senare handlade allt om IVF. Hur går det till? Vad är det för något? Vad kommer det innebära för mig? Läkemedel? Vilka gör IVF? Hur vanligt är det? Hur många får hjälp? Ska vi få hjälp?
I slutet av 2011 började istället ett ihärdigt googlande på Suprecur, Ovitrelle, Lutinus. Hormonförändringar och biverkningar. Ägglossningssprutor, äggplockning och återinföring. Chans att lyckas. Hur många misslyckas? Hur många IVF-försök får man? Googla googla.
I februari och mars 2012 handlade sökningarna om ruvartid, hur tidigt kan man testa, hur många får missfall, hur känner man om man är gravid, hur svagt får ett steck vara, är jag gravid..?
Och så nu. Graviditetsvecka 13, gravidmage, graviditetsillamående, graviditetskost. Mammakläder, KUB-test, ultraljud.
Men också: Barnvagnar bäst i test. Spjälsängar. Babyutrustning.
Tänk att vi är där vi är ändå. Och tänk om jag hade haft facit i hand när jag började googla om barntillverkning för första gången. Tänk om jag hade vetat då - att det var så här det skulle gå till. Ja inte vet jag vad jag hade tänkt om livet då. Men det jag tänker nu är i alla fall är att vi haft sådan otrolig tur mitt i allt elände och att det som händer just nu är helt fantastiskt!
(Och hur i hela friden hade jag överlevt utan google?!)
Google är en räddare i nöden - dock beroendeframkallande så jag har inför denna ruvarperiod infört förbud att besöka sajten... ;)
SvaraRaderaGooglande är förstås på gott och ont - och sker alltid på egen risk ;)
RaderaHaha vad jag känner igen mig! Min googlehistorik är ungefär detsamma. :-D
SvaraRadera