Är det dags snart, eller bara kroppen som repar lite?

Första färdknäppen vi provade tidigare i veckan hjälpte ju föga, ingenting hände efter det och det var fortsatt lugnt. Igår kväll myste vi lite igen. En och en halv timme senare, vid ett-tiden, vaknade jag av förvärkar och insåg vid toabesöket att slemproppen börjat släppa (äntligen tecken på att Bo inte tänker bo kvar för evigt!). Klockan är nu snart halv fem och jag har varit vaken sedan dess med förvärkar (eller värkar?) som kommer och går. Testade att ta en panodil för att få sova men det hjälpte inte ett skvatt, så nu provar jag att vara uppe lite för att se om det ger med sig eller fortsätter.

Det känns som riktigt intensiv mensvärk, men helt hanterbar, och sitter liksom i höfterna och nedre delen av magen. De kommer runt var sjunde minut, men ibland med längre och ibland kortare intervall så de är inte helt regelbundna (än) och håller inte i sig mer än runt 40-50 sekunder. Det här är ju sjukt spännande, jag vet inte riktigt hur jag känner skillnaden på förvärkar och värkar, mer än att om det bara är förvärkar så avtar det väl snart. De känns lite lindrigare nu när jag är uppe än när jag ligger ner, och det tyder kanske mer på förvärkar, men jag hoppas givetvis på motsatsen och att det inte dröjer så förbaskat länge tills Bo vill komma ut..!