Rumpan bar, näsan full och tandvärk

Mindre än en månad kvar till BF, herremingud. Igår var jag på första tillfället för föräldrautbildningen hos barnmorskan. Det var tre par där - och jag. Det kändes ju tragiskt ensamt och jag var ganska snabb med att förklara att min sambo arbetar med viktiga saker på annan ort och att jag är inte så lämnad ensam åt mitt öde som det ser ut. Vi såg på förlossningsfilm och jag tyckte att det värsta såg ut att vara tiden innan själva fasen där ungen aktivt börjar närma sig utgången. Den där långa väntan då det mest gör ont men måste kännas som om inte ett jävla skit händer (det gör det ju visserligen, men där och då känns det nog inte så). Så under nästan hela filmen tänkte jag "shit det här vill jag inte vara med om", men sedan när bebisen väl kom ut och alla var lyckliga och filmmusiken stegrades i bakgrunden och man blev lite våt i pupillen så tänkte man att det kanske är ganska häftigt det där ändå. Men alltså. Jag vet inte hur bekväm jag kommer att känna mig med rumpan bar och någon som hela tiden kommer och fipplar mellan benen på mig i tid och otid för att känna efter hur det står till. Och så kanske man bajsar på sig mitt i allt också. Det är något med hela den där utlämnande grejen som känns lite.. obekväm helt enkelt. Kanske struntar man fullständigt i obekvämligheter när man väl ligger där och stånkar, vad vet jag. Men just nu känns det mest jobbigt faktiskt.

Annars då? Senaste dagarna har näsan börjat täppas igen ordentligt och det känns som om en eventuell förkylning är på gång. Det vore väldigt praktiskt om den kommer nu, och går över snabbt, istället för om fyra veckor. Det kan aldrig vara roligt att vara snortät i näsan medan man föder tänker jag. Och om jag ändå är inne på krämpor och klagerier och så kan jag ju meddela att jag har hål i en tand också. Som gör ont. Och som om tandläkaren vore tankeläsare så kom ju en kallelse med posten för ett par dagar sedan. Dock till tio dagar innan BF. Och det vore himla bra att komma iväg, om det inte vore för att: 1. Kan inte ligga på rygg eller ens vara halvt lutad bakåt utan att få svimningskänslor. 2. Graviditeten har spätt på mina kräkreflexer och jag kan knappt borsta tänderna utan att börja hulka, tänk er när tandläkarn ska rota där inne också, det går nog bara inte. 3. Inte ska man väl röntgas när man är gravid va? 4. Jag har inte lagat en tand sedan jag var yttepytteliten skitonge och är just i detta nu ganska glad över att ha några riktigt bra bortförklaringar till att slippa ta tag i eländet just nu. Mental förberedelse behövs inför det här. Jag får helt enkelt försöka boka om tiden till längre fram (februari, mars, sommarn 2014?), och leva med tandvärken tills dess.