söndag 2 september 2012

30-strecket är passerat!

Dagarna går så sakta nu. 30 (!) hela veckor har passerat, men de senaste tio har känts som minst det dubbla. Tänk, när 14 veckor hade gått och man var beredd att berätta för världen, då tyckte men att man hade varit gravid i evigheters evigheter. Nu är det bara 10 veckor kvar! Men oj så sakta tiden går. För min del kan det få bli november imorgon redan, även om jag borde passa på att njuta av lugnet så länge det varar. Å andra sidan börjar det mesta bli tungt nu och det ska bli skönt att få tillbaka sin kropp sen må jag säga.

Lille Bo roar sig mest hela tiden med att göra mig orolig. Har tar då och då pauser när han inte rör sig på många timmar, ibland kan han vara stilla en hel dag och natt. Jag gör allt för att få igång honom, dricker kallt vatten, äter något sött, buffar och buttar - ingenting. Tills jag åker till barnmorskan och lyssnar på hjärtat eller livrädd ringer till förlossningen för att göra CTG - då börjar han sparkas och jag kan tänka mig att han ligger där inne och fnissar för sig själv. Jag misstänker att jag inte känner av honom för att han vid de tillfällena vänder sig med ryggen ut mot magen och sparkar inåt mot min rygg. Men det gör mig livrädd varje gång det händer. Nu har man ju kommit till det läget att det faktiskt går att plocka ut bebisen om han inte skulle må bra på insidan, och kanske då klara sig bättre på utsidan. Därför blir man så lyhörd inför minsta förändring som skulle kunna tyda på att han inte mår prima. Och då vill man ju heller inte vänta tills det är för sent. Men idag har han visat sig vara vid liv flera gånger så just nu känner jag mig lugn. Man får verkligen träna sina oros-nerver i det här med att bli förälder, det är ett som är säkert. Och då har jag inte ens träffat skruttongen än. Man kan ju bara drömma om hur det blir sen..

3 kommentarer:

  1. Ååh är du redan där tänker jag ;) Som sagt.. Veckorna till 30 känns som ååår :) Men bara att kämpa på!

    SvaraRadera
  2. Åh vilken liten rackare till att skrämmas! Man "ska" väl känna med några timmars mellanrum eller vad är det man säger? Man skulle haft en barnmorska boende hos sig :0

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo alltså, det är så jag tänker iaf, att jag gärna vill känna bebisen flera gånger om dagen. När jag pratar med förlossningen är de väldigt lugnande och säger att man ska känna något varje dag, men låter det vara ganska orelevant hur mycket.. Men när man läser om andra så verkar det som om de flesta känner av ganska mycket rörelser. Jag får kanske nöja mig med att ha en väldigt lugn bebis, och försöka att inte tänka så mycket på vad andra säger.. :) Så får vi bara hoppas att allt är som det ska också..

      Radera