Mamma och pappa hälsar på

Idag har vi varit på rutinultraljudet, oh my. Det är ju så häftigt. Vår lille skrutt levde loppan även idag och snurrade runt och sparkade och flängde. Jädra gullunge! Och i storlek var han precis som han skulle, eller till och med lite större, enligt storlek blev beräknat datum 10 nov (enligt vår egen beräkning baserat på befruktning är det 12 nov och enligt fertilitetskliniken som räknade enligt insättning skulle det bli 14 nov). Och ja, jag skriver han - eftersom det är en liten pojke vi kommer att få! Enligt vad man kunde se idag tyder allt på en grabb. Tänk att vi hela tiden pratat om bebisen som en pojke och hittills bara försökt fundera ut pojknamn, hur kommer det sig egentligen? :)

Det var fantastiskt även denna gång att få se vår lille bebis, att få se hur han snurrade runt och rörde på armar och ben. Hur han nästan såg lite purken ut när barnmorskan puttade på magen för att få honom att hamna i rätt läge. Hur det lilla hjärtat slog med sina fyra kammare och alla kotor i ryggraden. Det blir plötsligt så verkligt att det verkligen finns en människa där inne.
En liten pojke. Vår son. Svindel.