Igår firades min allra första mors dag med buller och bång. Min fina älskade andra hälft agerade vikarie för barnet i familjen, som ännu inte är så engagerad i firandet av sin mor. Sambon ställde sig och bakade en tårta klockan sju på morgonen (och här är inte det mest spektakulära att han gjorde det klockan sju, utan att han faktiskt gjorde det alls. Han hatar att baka, trots att han aldrig någonsin gjort det.) Så jag fick tårta till frukost och paket på det, och det var så himla, himla fint.
Alfie gav sin mamma en present i förskott genom att natten till fredag inte vakna en enda gång, utan sov ostört fram till halv sju (!!!) på morgonen, det har aldrig hänt förut. Och det var jag verkligen värd efter alla nätter med vakentid varannan timme. Han har blivit betydligt bättre om nätterna nu faktiskt. Han vill annars fortfarande ha nattamat klockan ett, och eftersom jag inte ammar längre får han en flaska ersättning. Sedan kan han vifta lite med ögonlocken under vargtimmen vid fyra-fem också. Men det är helt okej. Som sagt, varannan timme var det förr.
Så här fin var han på vår promenad förut idag. En timme senare bröt första förkylningen ut och nu under kvällen har vi både koksaltat och snorsugit de där igenkorkade borrarna. Vi får se hur natten blir. Jag ställer inte direkt in mig på att sova ostört fram till halv sju, det gör jag ju inte. Men jag är hur som helst evigt tacksam över att det dröjt fram tills nu innan första sjukan kom. Nu hoppas vi att den går över lika snabbt som den dök upp.
Uuuuurgullig liten tuffing! Naw :)
SvaraRadera