tisdag 11 juni 2013

Sju månader! Sju!

Jag har blivit väldigt dålig på att uppdatera här, men det betyder kanske att livet pågår som bäst någon annanstans. Min finaste lilla ärtpåse fyller hursomhelst 7 månader idag, och det kan väl hyllas med ett litet inlägg. Det känns helt fånigt konstigt att jag har varit hemma i nästan åtta månader nu. Och snart ett år. Herregud. Jag oroar mig över att den här sommaren (som jag längtat så enormt efter) kommer vara över innan jag ens hinner blinka. Jag tänker varje dag att jag ska njuta av solen, njuta av luften, njuta av kvittret. Jag ska dricka kaffe utomhus och äta alla årets nya glassar, och Bo ska ligga på en filt och äta grässtrån när ingen ser. Men dagarna går så enormt fort. För fort. Det är redan mitten av juni och jag fattar inte hur det gick till. Jag hinner inte med!



6 kommentarer:

  1. Kan bara instämma!! Har varit hemma tio månader, men känns som E föddes i förrgår... Stoppa tiden!!

    SvaraRadera
  2. Jag fick lite panik att jag måste lämna båda barnen på dagis när jag börjar jobba, så långa dagar och usch ångest säger jag bara. Så kom jag på att det är mer än ett år dit :) Så jag kunde lugna mig lite! Men tiden bara flyger iväg!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, bara tanken på att lämna ifrån sig det lilla livet på dagis, där någon annan ska trösta om han blir ledsen, mata när han är hungrig, natta när han behöver sova middag.. Jag GÅR SÖNDER bara jag tänker på det! Hur gör man?? Jag kommer gråta varje dag i början, kanske är tur att det är sambon som får skola in. Jag skulle bara ångra mig i dörröppningen på dagis, ta Alfred under armen och köra hem igen och gömma oss under sängen. Typ.

      Radera
  3. Vilken härlig bild!!!! Så söt! Jättefin!!!
    Vår lilla skatt fyller tio månader till veckan som kommer...och håller så med i den känslan du beskriver!!
    Jag har följt din blogg alltsedan graviditeten och har av någon anledning som jag inte är riktigt klar över själv aldrig kommenterat, förrän nu ;) Men alltid roligt att kika in och läsa hos dig, många gånger har jag också känt igen mig i dina upplevelser ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag blir över att du ville skriva några rader :) Hoppas du fortsätter att läsa, även om det uppdateras lite mer sällan nu.. ;)

      Radera