Jamen då var det bara 91 dagar kvar till beräknad förlossning! Huden spänner och drar över hela magen nu, den är spänd som ett trumskinn, blank och hård, och ibland tror jag att den ska brista mitt itu. Jag smörjer varje dag med Weleda havandeskapsolja i ett desperat försök att mjuka upp huden lite, men det stramar åt så fort jag uppe och går, känns helt sjukt.
Första jobbveckan efter semestern är gjord och det har funkat relativt bra (men TACK gode gud för fredagar). Hjärtljuden har hängt med i skallen och trappor har inte varit min grej, men i övrigt har jag iaf varit nära nog normal. Förutom att jag har börjat vagga som en anka när jag går då förstås. Det sker automatiskt och omedvetet, och även om jag riktigt koncentrerar mig är det omöjligt att trippa fram lite nätt och oberört. Men alltså.. Redan? Jag är ju inte speciellt fet, och gravid ska jag ju vara ett tag till. Vaggandet trodde jag skulle komma först sista veckorna, när man är så där gått-över-tiden-sju-veckor-gigantisk. Men nej då. Redan nu börjar jag se ut som ett miffo. Lite halvt bakåtlutad för att kompensera för framtungheten och liksom lite hjulbent på det. Mina kollegor skrattar och säger att nu syns det till och med på min gångstil att jag är gravid. Men, jag får väl bjuda på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar