Nu har vi varit på första mötet i vår fertilitetsutredning. Ingången till cirkustältet.
Första mötet innebar ett besök på fertilitetsmottagningen. Vi fick svara på frågor om vi var friska och om vi tidigare fått barn eller varit gravid. Vi fick information om planering framåt, vilka prover som kommer att tas och vad som händer om provsvaren lyder "bra" respektive "dåligt". Spermaprov, blodprov, äggledarsköljning, fler blodprov osv. Och det kändes himla märkligt att sitta där och prata om IVF, som om det faktiskt skulle kunna hända oss på riktigt. På riktigt. Som om det inte alls vore otroligt att det blir så.
Sedan fick jag göra VUL (vaginalt ultraljud) och när jag låg där och stirrade på den där skärmen funderade jag på om jag kommer ligga sådär någon gång, stirra på en skärm vid ett ultraljud - och få se en bebis istället för en grå massa?
Nästa steg för oss nu är att Han ska lämna spermaprov och jag ska lämna tre blodprov. När beställningen av spermaprovkopp landade i brevlådan kunde jag inte låta bli att skratta - och jag tror det är bättre i det här läget att skratta än att gråta. På medföljande bruksanvisning står det att provet ska utföras med egna åtgärder (masturbation) och att man ska noga dokumentera om något utav ejakulatet hamnar utanför. Ejakulatet! Och jag måste erkänna, att trots att jag kommer få stå ut med en hel del obehag genom den här utredningen, kan jag tycka lite synd om Honom, som den 13 september "med egna åtgärder" måste "samla ejakulat" i en provkopp mellan 7 och 8 på morgonen, för mellan 8-8.30 ska provet vara inlämnat och får då inte vara äldre än en timme. Oh the pressure!
Jag trodde väl aldrig för drygt ett år sedan när jag grät av lycka över att vi äntligen kommit till den punkt att vi var överens och redo för att satsa på barn på allvar, att vi skulle sitta här ett år senare och försöka pricka sperma rätt i en liten kopp och helt förlita oss på att sjukvården kan göra oss med barn om vi inte själva kan.
Och under hela första mötet, och ända sedan dess, är den enda tanken som snurrar i mitt huvud; vilken jäkla cirkus vi dragit igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar