torsdag 22 september 2011

För vilken gång i ordningen?

Hur lång tid tar det att få svar på proverna då tro? Det är så retligt att någonstans där ute på ett sjukhus och vårdcentral nära oss sitter någon och vet om det finns simmande spermier i vår arsenal och om blodproverna visar på rabies eller potentiell mor. Någon vet och inte vi. För det tar ju ett tag att labba och dona, att läsa av och skriva in å göra ditten och datten, ta en kaffe och några postdagar på det. Och under tiden går vi här och undrar. Och oroar. Och gissar.

Den här gången var jag i alla fall bergsäker på att jag hade ordentlig ägglossning, och tyckte att vi verkligen fick till allt så bra på precis rätt dag osv osv. Å jag mitt dumma nöt tänkte att det är ju minsann lite komiskt, att vi skulle hinna dra igång en hel cirkus, och lagom till premiären ställa in det hela med ett "oj, jag blev visst gravid, ändå. Men tack och bock så mycket för att ni ville lyssna lite först, och hej å hå så det kan gå."

Men idag kom mensen med buller och bång, och man kan ju inte låta bli att börja gissa sig till på allvar att vi faktiskt är helt oförmögna att skaffa barn på egen hand.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar