onsdag 20 juli 2011

Framtiden, vad har du planerat för oss?

Det är svårt att tänka framtid. Vad gör jag om fem år? Är jag mamma då? Eller vet jag då att det inte blir några egna barn? Självklart vet ingen hur deras liv ser ut om fem år, man kan ju lika gärna vara död och nergrävd för längesedan om det vill sig illa. Men i och med ovissheten kring huruvida jag faktiskt kan göra barn eller inte, så funderar jag kring framtiden alltmer. Vad ska vi göra med livet om det inte blir några barn? Flytta utomlands? Förverkliga våra livs drömmar? Som: Skaffa en gård på landet med hundra hästar, katter, får och höns? (Min dröm.) Resa jorden runt, klättra i berg och titta på vattenfall. (Hans dröm.) För det känns som om livet inte kan se likadant ut som nu om man får beskedet att vi inte blir en familjen Svensson på varken egen hand eller med hjälp av andra. Som om man inte kan bo kvar i den där trean med det outnyttjade sista rummet. Som om man måste göra något annat av livet då.

Hej och hå vad man tar ut mycket i förskott. Men ett år är långt, och tankarna hinner utvecklas en hel del på den tiden. Nu går man i väntas tider på att utredningen ska börja, och givet-jävla-vis förväntar man sig det värsta, som: "Jag måste tyvärr meddela att du varken har livmoder eller äggstockar, och din sambo har inte en enda levande spermie i sitt förråd. Det är helt omöjligt för er att få barn. Ni kan betala i receptionen på vägen ut, och glöm inte att ta av skoskydden."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar