Det är klart att man blir djupt besviken varje gång det inte blir något. Och det stinger lite i avundsjuketarmen varje gång någon närstående levererar nyheten om ett kommande knytte. Men ännu känner jag ingen bitterhet över livet som helhet för att vi inte får barn. Ännu alltså. Det kanske kommer. Vi har ju bara försökt i ett år. Det kanske blir flera.
Jag är en livsnjutare som tycker om att bara vara. Jag gillar idén om en eftermiddag med; kaffe, en liten (eller jättestor) kaka, sommar i P1 och horisontellt läge i soffan på balkongen. Eller; en filt att virka på, en ljudbok i bakgrunden, lite (eller mycket) godis i en skål. Eller; sitta på en klippa vid vattnet, grilla lite korv på en engångsgrill, se solen gå ner och dricka lite vin till det. Så. Jag är ganska lätt att behaga, eftersom det där lilla är allt jag begär som vardagslyx. Att bara vara. Typ sådant man kan se sig om i stjärnorna efter när man väl blivit morsa. Kanske det är därför jag inte blivit bitter. För att jag just nu ändå njuter av att göra ingenting och bara bestämma över mig själv, utan att vara tvungen till något om jag inte vill. Kanske jag blir bitter först när jag tröttnat på kaffe, radio och balkong.
Jag får i vilket fall vara glad så länge livet i övrigt känns okej trots barnlöshet, och att när man väl blivit gravid har man tid på sig att ta farväl av bara-vara-livet. Om man blir gravid alltså.
Det är förresten bara två dagar kvar till semestern. Bara det mina vänner, bara det är ju helt underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar