Frågar man Lille Bo vart lampan är, så tittar han på lampan. Frågar man vart vitkatten är, tittar han på vitkatten. Frågar man vart svartkatten är, tittar han på svartkatten. Frågar jag vart pappa är, tittar han på pappa. Frågar pappa vart mamma är, ser han helt oförstående ut och höjer osäkert på ögonbrynen likt "vem i hela friden är det?"
Hmpf.
måndag 19 augusti 2013
måndag 12 augusti 2013
En uppdatering i snabbformat
Här har det inte funnits mycket att läsa under sommaren, undrar just om det finns några läsare kvar? ;) Det har liksom varit sommar och fint väder och så ni vet. Så, vad har hänt på sista tiden då?
- Igår fyllde talibanen nio månader, och har nu funnits längre i livet på utsidan än på insidan.
- Han tar sig fram överallt, inte på händer och knän men hasar sig på magen likt breakdance-ormen och fort som tusan går det.
- Två vassa riskorn stoltserar underkäken med numera och det ska gnagas på allt. Han har dock inte förstått tjusningen med att borsta dessa riskorn ännu.
- Han lägger ner huvudet i händerna och börjar gråta förläget varje gång man säger till honom att inte röra eluttagen och det är så gulligt att jag blir full i skratt varje gång trots att jag försöker se bestämd ut.
- Han kramas varje gång man bär honom och det är så mysigt att jag ibland tar upp honom bara för att det är så fint att känna hans armar runt min hals.
- Han sover bara i spjälsängen numera (yes!) eftersom det blev förenat med skallskador att sova i vår säng när krypförmågan hastigt blev större än alla kuddhinder i världen.
- Om en månad får han börja äta exakt samma mat som vi utan större restriktioner, men redan har vi delat på en burk fiskbullar och han har sina mors gener när det kommer till smak, det är ju fantastiskt gott.
- När pappan kommer hem från veckojobbet är Bo sjukt blyg för honom och vill bara kramas med mig, men när det väl gått över är det pappa som är bäst.
- Bo har börjat experimentera med att stå på alla fyra och kämpar för livet för att dra sig upp för soff- och bordskanter.
- Katterna lever farligt och han jagar dem glatt så fort han får möjlighet.
- Det bästa han vet är att titta på andra barn som leker och livemusik med akustisk gitarr.
- Alfons Åbergs avsnitt Aja baja är det enda som kan få denna lilla virvelvind att sitta någorlunda still i fem minuter här hemma.
- Igår fyllde talibanen nio månader, och har nu funnits längre i livet på utsidan än på insidan.
- Han tar sig fram överallt, inte på händer och knän men hasar sig på magen likt breakdance-ormen och fort som tusan går det.
- Två vassa riskorn stoltserar underkäken med numera och det ska gnagas på allt. Han har dock inte förstått tjusningen med att borsta dessa riskorn ännu.
- Han lägger ner huvudet i händerna och börjar gråta förläget varje gång man säger till honom att inte röra eluttagen och det är så gulligt att jag blir full i skratt varje gång trots att jag försöker se bestämd ut.
- Han kramas varje gång man bär honom och det är så mysigt att jag ibland tar upp honom bara för att det är så fint att känna hans armar runt min hals.
- Han sover bara i spjälsängen numera (yes!) eftersom det blev förenat med skallskador att sova i vår säng när krypförmågan hastigt blev större än alla kuddhinder i världen.
- Om en månad får han börja äta exakt samma mat som vi utan större restriktioner, men redan har vi delat på en burk fiskbullar och han har sina mors gener när det kommer till smak, det är ju fantastiskt gott.
- När pappan kommer hem från veckojobbet är Bo sjukt blyg för honom och vill bara kramas med mig, men när det väl gått över är det pappa som är bäst.
- Bo har börjat experimentera med att stå på alla fyra och kämpar för livet för att dra sig upp för soff- och bordskanter.
- Katterna lever farligt och han jagar dem glatt så fort han får möjlighet.
- Det bästa han vet är att titta på andra barn som leker och livemusik med akustisk gitarr.
- Alfons Åbergs avsnitt Aja baja är det enda som kan få denna lilla virvelvind att sitta någorlunda still i fem minuter här hemma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)