Det blev inte den här gången gillt.. heller. Typiskt.
Jag försöker hålla hakan uppe och tänka att det inte gör något. Att jag får dricka lite vin i helgen. Att jag får vara smal ett tag till. Att jag får färga håret utan att vara rädd för att skada någon annan med kemikalierna. Att jag får äta vad jag vill. Att jag kommer ha ork att inreda balkongen till sommaren utan en stor mage i vägen. Och allt annat som är ganska ovärt.
Innerst inne är det givetvis en stor sorg. Och jag skulle kunna offra så mycket om jag bara fick en liten skutt. Men jag vill inte deppa ihop. Jag vill få njuta av alla ovärda saker så länge jag inte är gravid, för att på något sätt försöka se ljust på saken.
Jag måste, för att överhuvudtaget överleva.
MEN. Att tvunget gå på släktträff nykter förra helgen var INGEN höjdare. Speciellt nu när jag vet att jag led helt i onödan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar