På ett sätt gav det ett slags lugn. Att man just nu inte behöver fundera på varför. Lugnet kommer nog försvinna sedan igen, om en IVF kommer igång, för då har man nog fullt upp med att oroa och fundera och räkna och känna efter igen. Men inte just nu, och det är väldigt skönt.
Ibland kommer det förstås över mig, att det här lika gärna skulle kunna betyda att vi aldrig får barn. För det är ju inte alla som lyckas med IVF, heller. Så mitt i lugnet finns givetvis också ett sting av sorg, en förberedelse om det inte skulle gå vägen.
