Jag kan inte låta bli att tänka på namn. Och barnrum. Och vagn och kläder och gosedjur och hela faderullan tjoho. Man SKA ju inte göra det förrän man har den där lilla knodden i magen och det har gått så lång tid att chansen är överhängande att knodden även tänker titta ut en vacker dag. Men jag kan inte hjälpa det.
Det hjälper ju inte att i stort sett alla vi känner i vår ålder precis har fått barn alternativt är höggravida. Till och med min äldsta syster som börjar närma sig de 40 är gravid, med sitt fjärde barn. Jag vill inte vara missunnsam, vill inte vara avundsjuk. Men när jag säger att det värker i mig av längtan när jag ser andra gulla med sina dockor, så är det egentligen avundsjukan som gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar