tag:blogger.com,1999:blog-9097060537477423219.post930393926493594138..comments2023-06-28T13:25:36.167+02:00Comments on Kafferep och vaggvisor: Kärlek och dödsångestE.http://www.blogger.com/profile/05785308966647361236noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-9097060537477423219.post-29775040075294037152013-10-15T22:44:10.670+02:002013-10-15T22:44:10.670+02:00Åh! Dessa tankar! Och vansinniga bilder! De känns ...Åh! Dessa tankar! Och vansinniga bilder! De känns ibland som en skräckfilm man tvingas att se... Men jag tror på att andas. Andas lugnt genom näsan med magen och fråga dig själv: hur ser situationen ut just nu? Någon fara? Och ofta blir svaret att nej, det finns inget att vara rädd för här och nu och det är t.o.m. så att allt är precis som det ska! Enklare sagt än gjort mitt i ångestattacken, men iallafall... KramJessfarthttps://www.blogger.com/profile/12118117424154519750noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9097060537477423219.post-24982370744298258612013-09-27T10:25:15.895+02:002013-09-27T10:25:15.895+02:00Tack fina ni för era kommentarer! <3 Det är skö...Tack fina ni för era kommentarer! <3 Det är skönt att veta att man inte är ensam i sitt dårskap ;) Det här är väl alla föräldrars stora skräck, och kanske också naturligt och lite bra att liksom bli extra vaksam över sina små.. Jag ska försöka att inte låta det gå till överdrift bara.. Kram till er!E.https://www.blogger.com/profile/05785308966647361236noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9097060537477423219.post-27896523572302505452013-09-26T21:29:39.042+02:002013-09-26T21:29:39.042+02:00Jag kände precis likadant, särskilt i början. När ...Jag kände precis likadant, särskilt i början. När mannen ville vara snäll och ge mig egentid genom att föreslå att han och barnet kunde åka själva till affären fick jag hemska bilder om att de skulle krocka och jag bli ensam kvar, Så oftast följde jag med iställlet :)<br />Pratade med bvc-tanten om det och enligt henne var det väldigt vanligt.<br />Nu, ett och ett halvt år senare, är det inte lika illa men tankarna kan fortfarande komma så det är väl bara att inse att föräldrarollen har förändrat en!<br />/VtnAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9097060537477423219.post-61647337172627988792013-09-25T19:19:22.779+02:002013-09-25T19:19:22.779+02:00Jag förstår precis hur du menar, ibland när man tä...Jag förstår precis hur du menar, ibland när man tänker på det kan man riktigt känna magen dra ihop sig och man får inte i sig någon luft. Jag tänker på allt hemskt som kan hända om man tittar bort två sekunder, som att Elis skulle bli påkörd, eller att jag tappar gjutjärnsstekpannan i hans huvud eller att jag blir galen och plötsligen av oklar anledning kör in i en mötande bil! Helt sjuka irrationella saker ploppar upp i mitt huvud. Jag har en sjuk fobi för att tappa barnen i asfalten, jag ser liksom framför mig hur deras huvud krossas, det är helt vidrigt at få dessa tankar. Jag tror att du redan tagit ett steg i rätt riktning, genom att lufta dina tankar så låter du inte dom få övertaget. Det är viktigt att prata om det även om det är jobbigt. Jag är också sjukt rädd för att dö i förtid, jag är inte färdig med livet. Det händer ju andra, kommer det för eller senare drabba oss? Jag hade väldigt mycket sådana tankar ett tag, men det har blivit bättre nu. Om du känner att det helt tar överhand så gå och prata med någon. Som sagt, bara genom att yttra tankarna högt så tappar de sin kraft. Kram!Hannah Bågling Källströmhttps://www.blogger.com/profile/01409422969792513637noreply@blogger.com